Okeej ... inte riktigt sant. Om inte mörka djupa vatten, karuseller och ballonger fanns. Och frisörer. Jovisst. Frisörer. Ett tag klippte jag mitt hår själv för att slippa. Men mina talanger inbegriper inte sax och kam. Nu drar jag mig istället i det längsta. Där av slängluggen på bloggbilden härintill. Den är från några år sedan. Idag är det mer Pocahontas-looken som gäller, mittbena, kanske flätor. Fast flätor hamnar nog i mustasch-och stubbat-hår-facket (det finns tyvärr bildbevis). Det kräver ett självförtroende vida överstigande mitt.
Tricket med frisörerna har varit att hitta en späd frisörvarelse med klena handleder. Jag är sjukt håröm. Och som inte är jobbig att kallprata med. Finns det sådana frisörer? Jo, de finns. Har haft en Kristina under några år men nu har hon slutat och ska omskola sig till revisor. Där av det här blogginlägget. Jag måste hitta en ny klippare. Snart.
Har du hittat en ny klippare än? Jag hoppas att jag ska hitta inspiration och ny energi att skriva - i Visby!
SvaraRaderaIngen klippare än. Det tar emot. Visby! Perfekt. Någon gång vill jag uppleva Gotland men bland geologer sägs det att man aldrig blir den samma efter första gången man varit där. Så jag sparar det. Tills jag vill bli förändrad. :)
SvaraRadera